Håkan Juholt sörjde nyligen för en aning uppståndelse och för kritik när han i en intervju i Svenska Dagbladet gav uttryck för sin uppfattning att Sverige var på väg att upphöra att vara en demokrati. Juholts förutsägelse gäller visserligen utvecklingen i ett längre perspektiv, men redan tanken att Sverige om ett par generationer inte är en demokrati är rimligen nedslående för de flesta av oss. Bortsett från frågan vad en ambassadör bör säga om den stat han företräder är dock Juholts uttalande inte så uppseendeväckande som det först kan tyckas. Oron för demokratins framtid är spridd just nu, inte minst i ljuset av utvecklingen i länder som Ungern och Polen.
I samband med att jag läste Time to Start Thinking införskaffade jag Edward Luces senaste bok The Retreat of Western Liberalism. Luce skrev boken i anslutning till Donald Trumps seger i presidentvalet. Knappt tre decennier efter Berlinmurens fall har USA valt en president som beundrar Vladimir Putin. Sedan millennieskiftet har demokratin misslyckats i 25 länder, varav tre i Europa (Ryssland, Turkiet och Ungern). Luce målar upp bilden av en liberal demokrati som är hotad till och med i sina kärnländer i Nordamerika och Västeuropa. Han utgår främst från förhållandena i USA och Storbritannien, men frågorna är relevanta även för Sverige.
Ett genomgående tema är hur ekonomisk stagnation och växande sociala klyftor bidrar till polarisering och ömsesidig misstro mellan den växande skaran av förlorare och den lilla gruppen vinnare. Det är värt att komma ihåg att klyftorna växer också i Sverige, även om den utvecklingen har gått längre i USA och Storbritannien. Luce kritiserar också den så kallade identitetspolitiken.
What has changed is the public’s trust that societies are all in this together, including the elites. That invisible referendum is the essence of the Western social contract. Identity liberalism – a politics that treats society as less than the sum of its parts – is partly to blame.
Luce behandlar den viktiga frågan varför det i många länder är högerpopulister snarare än partier till vänster som attraherar de missnöjda. Han redogör utförligt för Didier Eribons bok Retour à Reims och möjligheten att vänstern har tappat kontakten med människor som tidigare hörde till kärnväljarna. (Med hänsyn till hur uppmärksammad Eribons bok har blivit är jag, inom parantes sagt, lite förvånad över att jag inte kunnat hitta någon svensk översättning. I Tyskland har boken nyligen lagts till grund för en teaterföreställning.)
Luce pekar själv på de viktigaste bristerna med The Retreat of Western Liberalism. Den har skrivits under en förhållandevis kort tid, och det är mycket som författaren har velat få med i en jämförelsevis kort bok. Någon gång kan det därför bli svårt att följa framställningen när Luce rusar fram genom allt han vill säga. Det finns intressanta ansatser som han inte utvecklar närmare. Och jag förstår inte riktigt vad han menar när han skriver: ”The digital revolution is still in its infancy, yet we are already throwing our toys out of the pram.” Är det vi eller den digitala revolutionen som ligger i barnvagnen? Luce framhåller också att han tillhör en profession (journalister) som har en tendens att överdriva betydelsen av det senaste stora grejen. Luce funderar en del på vad som kan hända i den närmaste framtiden, och där blir en del saker snabbt inaktuella. Det gäller framför allt enskilda personer som (numera före detta) chefstrategen Steve Bannon. Trumpadministrationen är ett flytande ämne.
När det gäller enskildheterna är det inte mycket i The Retreat of Western Liberalism som känns nytt eller oväntat. Luce utgår från den diskussion som redan pågår och bygger framställningen på sådant som redan har skrivits. Eftersom han redovisar sina källor är boken är en bra utgångspunkt för vidare läsning. Luce sammanfogar också delarna till en intressant helhet. Jag kan rekommendera boken som läsning för den som intresserar sig för hur vårt samhälle utvecklats de senaste decennierna och vad som väntar oss i framtiden.
Textsortering 